Flyg till Kiruna

Staden Kiruna var en gång i centrum för kampen om järmalmsfyndigheterna och kontrollen av dessa under andra världskriget. Malm transporterades norrut från Kiruna med tåg till den stora hamnen i Narvik på den norska sidan om gränsen, och en stor mängd tysk eldkraft användes av tyskarna i ett försök att avbryta leveranserna till de allierade och överta kontrollen. I processen blev Narvik hårt åtgånget, medan Kiruna – som omfattades av den påstådda svenska neutraliteten – gjorde en kupp och började sälja malm till båda sidor. Idag går tåget till Kiruna förbi sidospår, slagghögar och orter, i en bitter kontrast till den omgivande vildmarken.

Den uppenbara markeringen av hur Kirunas välstånd uppkommit är LKAB:s järnmalmsgruva, som häver ur sig 3 miljoner ton malm per år och som ligger mitt i staden. Trots de nybyggda centrala fastigheterna och de öppna parkerna behåller Kiruna en grynig industriell luft. Guidade turer i gruvorna anordnas av turistbyrån (juni till och med augusti). En vagn tar besökarna igenom det underjordiska vägnätet och stannar sedan vid en turisgruva, ett avspärrat avsnitt där det finns bensinstationer, restauranger, ett superdatorcentrum, tåg och stenkvarnar – en intressant men mycket mindre verklighetstrogen erfarenhet än motsvarande gruvturer i Gällivare.

Alla andra sevärdheter i staden är starkt sammankopplade med den för staden så viktiga metallen på ett eller annat sätt. Så till skillnad från andra städer där ett museum, en historisk bro, etn gata med ett blinkande kasinoeller nöjesfält oftast kan vara i fokus, så är det metallen som är Kirunas ryggrad. Stadshustornet på Hjalmar Lundbohmsvägen (öppet mellan maj och augusti) är uppenbarligen tagen från tågstationen, en metallpelare med en klocka i. Tornet ritades av Bror Marklund och hela huset vann på ett underligt sätt pris för att vara Sveriges vackraste offentlig byggnad år 1964. Inuti finns en acceptabel konstsamling och utställningar av samiskt hantverk under sommartid.

Bara några få minuter längre upp på vägen ligger Kiruna kyrka som väcker en hel del uppmärksamhet. Den är byggd i stil med en samisk kåta och är en massiv origami av ek, balkar och sparrar och har storleken av ett litet flyghangar med en imponerande orgel med 3 500 pipor. LKAB, gruvföretaget som i alla avseenden är Kiruna, har betalat för kyrkans uppförande. De är också ansvariga för den närliggande Hjalmar Lundbohmsgården (öppet maj till september, inträde 30 kr), vilket en gång var det hus som användes av verkställande direktörn i bolaget och grundaren av Kiruna. Utställningarna består mestadels av fotografier från tidiga 1900-talet med direktörn själv och diverse samer i vinterskrud. Besök stället innan du går ner i gruvan och du kommer att kommer att ge dig en bättre inblick – utan gruvan skulle Kiruna vara en renstad istället för den blomstrande plats den är idag. Kiruna Samegård på Brytaregatan 14 (öppet vardagar från mitten av juni till september, inträde 20 kr), är den mest givande utställningen av samisk kultur i staden. Hantverket må vara bekant, men det som känns nytt är den lilla displayen av riktigt bra samisk konst med motiv från vardagslivet.

Under en promenad genom stadens centrum kommer du att se de anpassningar som gjorts för att motstå de extrema förhållandena som råder under vintertid när snön täcker marken under sju månader och när temperaturen regelbundet sjunker så lågt som -20 °C, och ibland ner till -35 °C. De moderna flerbostadshusen är försedda med fyrdubbelt glas för att hålla vinterkylan i schack och de färgglada rundade byggnaderna är utformade så för att undvika snön att falla från taket. Gatorna är ordnade i ett ovanligt rutmönster för att stoppa den bitande vinden från att ylande fara genom staden och flödet av trafiken är riktad neråt genom enkelriktade gator för att minimera bränsleförbrukningen.

Comments are closed.